Vad är skillnaden mellan glasfiberförstärkt plastformningsmaterial smc/bmc/dmc formplast? SMC-gjutning (även känd som pressformning eller formpressning) är en operation där pulverformig, granulär eller fibrös plast först sätts in i formhåligheten vid formningstemperaturen och sedan trycksätts den slutna formen för att bilda och härda dem. Formning kan användas för härdplaster, termoplaster och gummimaterial.
Huvudsakliga nackdelar:
(1) Under hela tillverkningsprocessen är formningscykeln lång, effektiviteten låg och den har stor fysisk förbrukning för personalen.
(2) Den är inte lämplig för gjutning av komplexa produkter med fördjupningar, sidosluttningar eller små hål.
(3) I tillverkningsprocessen är det svårt att fylla formen helt och det finns en viss teknisk efterfrågan.
(4) I slutet av härdningsstadiet har olika produkter olika styvhet, vilket påverkar produktens prestanda.
(5) För produkter med höga krav på dimensionsnoggrannhet (särskilt för formar med flera hålrum) är processen något kort.
(6) Blixten på slutprodukten är tjock och arbetsbelastningen för att ta bort blixten är stor.
(7) Nackdelen med formning är att formtillverkningen är komplex, investeringen är stor och begränsad av pressen, den är mest lämplig för massproduktion av små och medelstora kompositprodukter.
BMC förstärkning
De vanligen använda förstärkningsmaterialen i formningsmaterial inkluderar huvudsakligen glasfiberskärtråd, otvinnad roving, vriden roving, kontinuerliga glasfiberbunt, glasfiberduk, glasfiberfilt etc., och ett litet antal specialprodukter använder asbestfilt, asbesttyg (tyg), asbestpapper, hög kiseldioxidfiber, kolfiber Organiska fibrer (såsom aramidfiber, nylonfiber, etc.) och naturfibrer (såsom linne, bomullstyg, kokt tyg, icke-kokt tyg, etc.). Ibland används två eller flera fiberblandningar som förstärkningsmaterial.
DMC syntetisk harts
Formmassan som används för gjutna kompositprodukter kräver att det syntetiska hartset har: ① goda vätningsegenskaper till det förstärkande materialet, för att bilda en bra bindning på gränsytan mellan det syntetiska hartset och det förstärkande materialet; ② Den har rätt viskositet och god flytbarhet och kan fylla hela formhåligheten med förstärkningsmaterial under pressförhållanden; ③ Den har en lämplig härdningshastighet under pressningsförhållandena, inga biprodukter eller mindre biprodukter under härdningsprocessen, och volymkrympningen är liten; ④ Det kan uppfylla de specifika prestandakraven för gjutna produkter. Enligt ovanstående materialvalskrav inkluderar vanliga syntetiska hartser omättat polyesterharts, epoxiharts, fenolharts, vinylharts, furanharts, silikonharts, polybutadienharts, allylester, melaminharts, polyimidharts, etc. För att göra gjutna produkter når det specifika prestandaindexet, efter att ha valt hartstyp och märke, bör motsvarande hjälpmaterial, fyllmedel och pigment också väljas.
